Jag är trött på tjatet om att vi slutar snart. Jag tjatar själv om det men det lättar inte på den stressen som man lever med. Man vet hur mycket man har att göra och ändå sitter man och har knappt någon ork kvar till det just bara för att man ser äntligen ljuset i tundlen. Man är så trött på allt och ändå måste man kämpa vidare och försöka ha humöret på topp men seriöst jag orkar knappt mer..
Jag drömmer varje lediga minut bort mig och kan få en känsla av att jag inte vet vart jag är när jag är på en plats som jag känner till sen tre år tillbaka. Det är läskigt hur djupt man sover när klockan ringer och hur lätt man somnar om efter ha stängt av den. Drömmana blir bara konstigare för varje natt och minnet fungerar verkligen inte. Humöret svänger upp och ner som aldrig förr och man känner sig helt borta.
Det är fruktansvert jobbigt och man vet inte riktigt vart man är längre. Det är en inrestress som inte går att få stopp på.. Så jag är trött på att höra att vi slutar snart för det ökar stressen man kan inte slappna av och på kvällarna är man "pigg" men egentligen är man dödstrött vilket man märker när man lägger huvudet över kudden och sluter ögonen.
Helt slut!! Ändå har livet bara börjat och man har ett långt liv framför sig. Men ändå får man ta en dag i taget..
Lev varje dag som om den vore den sista,.. Jo tack det gör jag verkligen!! Jag tror jag känner livet!! Och än vet jag inte vad jag tycker.. Men men man får hoppas på det bästa! Ta en dag i tagen (suger) men tiden går allafall om man gör något.
Såå god natt!