Varför känns det ibland som att man nästan går i motvind? Som att det finns något runt om en som säger nej elr sätter stop. Att ta inte den vägen elr idag är ingen bra dag. Ändå går man i mot det som är det insynliga stoppet och ibland får man tillbaka för att man just gjorde det. Även om man har en känsla behöver den inte vara sann elr vara som man tror. Man ska vara säker på sig själv och känna efter på va man själv vet och känner. Man måste vara berädd på allt när man väl lägger korten på bordet ibland kanske man vinner men man kan även förlora. Vågar man då spela igen? Även om man förlorat? Man får ta sin tid och känna efter. Har man råd att spela igen elr ska man vänta och göra något annat? Jag vill säga allt men samtidigt inget. När vet man när man ska våga? Det är nog bara när den där känslan om övertygelse känns och man är säker på sin sak, men även då kan man få sig ett slag av fel känsla och allt börjar om och man känner Fan oxå. Sättet att visa känslor är olika, liksom alla är olika. Som när man ser på tv när det är en liten flicka som gillar en pojke, retas och tetas hon med honom och pojken förstår inget utan håller sig mer undan medan flickan retast mer. Tillslut säger flickan att hon gillar pojken och har visat intresse genom att retas med honom. Att vista känslor genom att retas och tetas kan vara en känsla av att få komma närmare på ett sett som inte den andra förstår. Men när man väl förstår ser man det som att den ville bara komma närmare personen och få röra vid den. Se hur den andra visar känslor. Känslor finns överallt och på olika sett vissa kan ser dem andra känna dem och vissa verkar bara veta att såhär är det. Men känslorna finns där.. Och några är för dig.
Hur kan ett leende lysa som en sol och ett skratt förlänga livet? Vart ifrån kommer den där varma känslan ifrån? Tillsammans med att man kan inte göra annat än att le? Att man börjar se att i fina och gulliga färger och som att solen lyser fast det är en mulen dag. Som att all musik och alla människor rör sig i samma takt och är överens. Höstens mörker som börjar närma sig känns ändå som ett ljus som är varmt. Ävven om allt verkar sakta ner och börjar finna ro inför vintern finns det ändå något som gungar världen. Även om blommorna visnar ligger doften av blommsteräng kvar i luften. Ljudet av regn som faller ner och de tysta vindarna som börjar ta mer fart. Tiden tickar fram dagar som blir veckor och månader.
De som va en vana blir till en fridtid och ger plast till det som är lite viktigare men ändå klamrar man sig fast vid det man är van vid. Snart börjar kvaren, tiden blir knapp och man måste lägga den väl så man håller sig lycklig och stark. Man dras åt olika håll man vill göra olika, men man får aldrig glömma att man ska göra det som känns bäst. Att känna att man lever, är nog det mest underbara man kan känna. Med underbara människor som lyfter ens vardag på olika sett, vissa genom att bara vara med och gör att man kommer ut, andra med ett leende och ett skratt, men även bara att höra av. Att se och höra att någon är lycklig får en bara att le. Man vet att även de lever livet men att man får vara dela av det även på ett hörn elr i skuggan kan få en att le. Jag vill bara tacka alla underbara människor. Även om jag är i skuggan elr precis brevid kommer jag alltid att le när jag se att ni är lyckliga för då lyser ni som mest och då är det som en Sol.
Skratta och le för de är då ni är som vackrast :) <3
Åh allt känns bara såå bra just nu! Livet bara flyter på och man hör musik som får en att vilja dansa! Man kramar sina vänner och skrattar gott med. Tänk att de som delarna i ens liv kan lägga sig på plats utan att man själv behöver tänka på det. Det är som att vinna massa pengar haha fast bättre! Att ändra sig har aldrig varit såå lätt och man bara flyter med strömmen på ett sätt samtidigt som man får vara sig själv. Det man har fått skulle andra be och böna för. Men man behöver inte försöka vara någon annan Va bara dig själv och gör de du vill. Allt de är viktigt! :)
Gud Allt är skönt när man vet att man verkligen lever!
