Hur kan ett leende lysa som en sol och ett skratt förlänga livet?
Vart ifrån kommer den där varma känslan ifrån? Tillsammans med att man kan inte göra annat än att le?
Att man börjar se att i fina och gulliga färger och som att solen lyser fast det är en mulen dag. Som att all musik och alla människor rör sig i samma takt och är överens.
Höstens mörker som börjar närma sig känns ändå som ett ljus som är varmt. Ävven om allt verkar sakta ner och börjar finna ro inför vintern finns det ändå något som gungar världen. Även om blommorna visnar ligger doften av blommsteräng kvar i luften.
Ljudet av regn som faller ner och de tysta vindarna som börjar ta mer fart. Tiden tickar fram dagar som blir veckor och månader.

De som va en vana blir till en fridtid och ger plast till det som är lite viktigare men ändå klamrar man sig fast vid det man är van vid. Snart börjar kvaren, tiden blir knapp och man måste lägga den väl så man håller sig lycklig och stark. Man dras åt olika håll man vill göra olika, men man får aldrig glömma att man ska göra det som känns bäst.
Att känna att man lever, är nog det mest underbara man kan känna.
Med underbara människor som lyfter ens vardag på olika sett, vissa genom att bara vara med och gör att man kommer ut, andra med ett leende och ett skratt, men även bara att höra av. Att se och höra att någon är lycklig får en bara att le. Man vet att även de lever livet men att man får vara dela av det även på ett hörn elr i skuggan kan få en att le.
Jag vill bara tacka alla underbara människor. Även om jag är i skuggan elr precis brevid kommer jag alltid att le när jag se att ni är lyckliga för då lyser ni som mest och då är det som en Sol.

Skratta och le för de är då ni är som vackrast :) <3