PillanH

Det kändes som om hela livet spelades upp i mina ögon.. Allt gick fort så fort att man kunde tro att man skulle dö i nästa ögonblick... Hm ibland undrar man va man verkligen lever för??
Har man en mening så fort man födds att det här ska du göra innan du dör??
Att ödet ligger inne i dig själv och ger dig möjligheter att välja själv men när man väl vill göra sina val finns det folk utifrån som sätter stop och säger detta får du inte göra elr nej det kan du inte få...
Ibland vill man bara rymma elr gräva ner sig och bara få försvinna för ögonblicket... Att få slippa allt runt en när man ändå får höra allt om om om igen.. Och alla säger likadant..
Förlåt jag ska bättre mig men jag hinner ju aldrig ta tag i ett problem förrens det kommer nya och alla tjatar precis lika mycket vad gör man då??
Jag vill bara rymma iväg. Förvinna i tid och rum och bara ligga där för ett tag och känna att jag kan slappna av och verkligen Slippa allt och alla som har stora krav... Alla som helt enkelt vill ha sin bit av kakan som inte ens finns. Vi är människor som tänker på sig själv innan någon annan. Oftast står vi inför stora val som vi helt enkelt skiter i bara för att vi känner att Ne detta är inget för mig elr Nej jag kan inte.
Var är viljan??
Var är styrkan??
Du har den ju??
Du har alltid haft den och du vet precis vad du vill det är bara det att vi människor är fega och vågar inte oss ut på såkallat öppet vatten och verkligen få göra det vi vill och det vi är födda för att göra.. Ödet... När fan ska jag hitta min plats då?? Kanske jag måste göra det jag gjorde när jag va liten... Rymma för att hitta mig själv och min plats...