PillanH

Att bara känna frihet att bara få vara den man är och lite till är något underbart. Ibland har det sitt pris till att få ha just den där känslan är att man måste ge upp saker som står en som närmas. Men när det som står en som närmast ändå har gett upp på en kan man lika bra ge upp på dem med. Sen känner man den stora klumpen i magen av bara ren tomhet.. Då att prata med en är en grej man gör sen går man ut och bara släpper allt och låter det gå genom en och ner i benen och ner i golvet. Friheten är ett faktum och nu när man väl känner den är som om man inte har något att se tillbaka till. Allt ligger framför en och man vet inte vad som händer. Bara att få göra det man vill och slippa höra på när någon kommer och trampar på en nya frihet.

Att bara komma bort ett tag sedan komma tillbaka igen är ett faktum som man någon gång måste ta sig igenom. Man kan inte alltid blunda och ligga där och säga att fan nu kan inget hindra mig, men allt finns där, kvar i ens tankar och känslor över besvikenhet och sårade känslor. Och någon gång måste man ta sig igenom dem även om man vill det elr inte.

Livet är något man ska vara rädd om. Men att vara någon man inte vill vara är som att försöka gå i en storm med mot vind, det går bara inte.

Ens personlighet ändras oftast bara en elr två gånger men vissa människor har svåre att vet vem det är än andra och då behöver man mer tid på sig för att känna just det där lilla extra att nu är jag nöjd med mig själv!

Att sedan veta vem man är och ändå göra det oväntade är en längtan efter att känna frihet att, få göra det man vill, att få känna det man gör och bara att få vara i den lilla världen man håller på att skapa. Man vill prova olika saker och olika personer.

Att lära känna omvärlden att känna sig fri är nog den mest bästa känslan!

Frihet är något vill alla söker och vill känna!