Tomhet allt som känns är tomhet..
Den där tyngden på ens hjärta när man bara vill att allt ska bli bra men motgångarna är så stora att snart går man bara i tusen bitar av sorg,ensamhet,tomhet,ångest,frustation och alla andra känslor en människa kan ha på samma gång. Livet är som en berodalbanda. Ibland går allt ner sen upp och så håller det på så. Ibland blir det även kraftiga svängar och man kastas nästan av och måste hålla andan för att veta att allt går bra. När man väl kan andas ut igen och vågar öppna ögonen och se att man är på en topp och man ser ut över allt man har lyckats med och får känna sig lycklig för några minuter innan tåget åker vidare i banan.
Man måste hitta sin inre styrka och återfå energi så att man klara alla nedgångar och så man kan njuta längre av alla uppgångar, Livet är för kort och det är mkt som ska hinnas med innan man går i graven.

Man ska hinna leva,njuta, flyga på moln, lyssna på vindarna, dricka rent vatten, äta god mat,bli kär, älska, ha barn,gifta sig, jobba, fylla år, åka runt i världen, finna sitt innre hem, bli gammal, slappna av, innan man inte längre kan ta hand om sig själv och då är livet som gått som slut..
Tiden tar ens liv och det vara flyger förbi och man själv hänger inte med, man nästan bara står där och tittar på och ser hur allt blir och hur allt går och sen tillslut tar slut.. Att allt alltid ska ha ett slut.. Bara The End.. Vilken tomhet, vilket hålrum, vilken tyngd...
Snart är jag i tusenbitara och inget kommer kunna hela mig...
Suck jävla liv gå vidare då! Ge mig mitt lev tillbaka elr ge mig ett nytt för så här funkar det inte så de så!!