Varför känns det ibland som att man nästan går i motvind? Som att det finns något runt om en som säger nej elr sätter stop. Att ta inte den vägen elr idag är ingen bra dag. Ändå går man i mot det som är det insynliga stoppet och ibland får man tillbaka för att man just gjorde det. Även om man har en känsla behöver den inte vara sann elr vara som man tror. Man ska vara säker på sig själv och känna efter på va man själv vet och känner. Man måste vara berädd på allt när man väl lägger korten på bordet ibland kanske man vinner men man kan även förlora. Vågar man då spela igen? Även om man förlorat? Man får ta sin tid och känna efter. Har man råd att spela igen elr ska man vänta och göra något annat?
Jag vill säga allt men samtidigt inget. När vet man när man ska våga? Det är nog bara när den där känslan om övertygelse känns och man är säker på sin sak, men även då kan man få sig ett slag av fel känsla och allt börjar om och man känner Fan oxå.
Sättet att visa känslor är olika, liksom alla är olika. Som när man ser på tv när det är en liten flicka som gillar en pojke, retas och tetas hon med honom och pojken förstår inget utan håller sig mer undan medan flickan retast mer.
Tillslut säger flickan att hon gillar pojken och har visat intresse genom att retas med honom.
Att vista känslor genom att retas och tetas kan vara en känsla av att få komma närmare på ett sett som inte den andra förstår.
Men när man väl förstår ser man det som att den ville bara komma närmare personen och få röra vid den. Se hur den andra visar känslor.
Känslor finns överallt och på olika sett vissa kan ser dem andra känna dem och vissa verkar bara veta att såhär är det.
Men känslorna finns där.. Och några är för dig.