Det är tröttsamt att behöva berätta om sig själv om, om och om igen.. När man har fastnat för en så kommer det någon ny och då får man börja om igen.. Det börjar bli lite tråkitgt.. Hur gör man för att hålla fast och ändå få nya vänner?? Utan att tycka att det är tråkigt och jobbigt men ändå samtidigt berätta om sig själv?...
Gah att livet alltid ska vara en balansgång... Hur kan man avvisa dem som kände en som bäst? Dem man älskade och i det undermedvetna man saknar fast man inte ens tänker på dem... Människor är konstiga. Det är nog därför jag gillar dem så mycket. Att få rota lite bland deras drömmar och utforska dem utan att de själva vet om det.. Att sedan kunna säga till dem det är ju så här du vill ha det ellerhur? Då får man ofta ett leénde tillbaka och jo så är det nog.
Jag vet inte vad jag vill göra i min framtid med det ser nog någon annan och kan på så sätt säg; Men det är ju det här du borde göra.
Livet är som en balansgång där jag ser dig i världen och mig som en skugga i ditt sken.