PillanH

Ett nederlag är vad allt är.. Ett stort fett nederlag att behöva flytta hem igen och att inse att allt man verkligen har kämpat för blir som bortkastat efter ett tag i tankarna.. Att behöva komma krypande hem igen till sina föräldrar för andra gången är riktigt pinsamt och furktansvert obekvämt.. Jag vill ha mitt eget boende min egen lägenhet men just nu känns allt så långt borta..

Ett nederlag.. Varför kämpar man då ändå vidare när allt tjafs väntar runt hörnet igen? Inget kommer gå förbi obemärkt då allt handlar om att gå vidre och efter hand glömma.. Glömma känslan av att ha någon i sin närhet som älskar mig fast inte på samma sätt som ens mamma gör.. Bara tankarna på att man ska släppa allt gör mig nervös, rädd och ledsen. Jag har aldrig behövt göra detta förr tyckt som alla andra har sköt allt det själva med att skita i en och gå vidare och låsas som inget hänt eller att vi ens har känt varandra även om vi har det och det på det sättet som jag trodde, på djupa nivåer.. Men tydligen sätter man spår i människor som vet att dom gjort fel även om det kan ta år innan man kommer på allt som man en gång trängt bort..

Jag vet vad jag talar om eftersom jag varit med om det, det där med utanförskap.. Att bli lämna utanför och inte ha något kvar när allt är slut är hemskt.. Tomt och ensamt... Jag vill aldrig behandla någon så.. Aldrig överge någon... Bara för att jag har blivit behandlad på det sättet ska jag själv aldrig göra så själv! Att bara lämna någon som man en gång verkligen brydde sig om. Ett nederlag att bara ge upp sina vänner eller att ge upp dem själv.. Man ska vara rädd om dem man har sägs det men om dem man har ger upp en själv då och man bara försvinner bort från dom? Vad har man då gjort för fel? Vad gör jag som fel som människa? Jag vet inte ingen har någonsin talat om för mig varför det blev som det blev utan jag måste gå och försöka fixa allt till sitt rätta igen, men det har jag slutat med då man inte får något tillbaka för det..

Man kämpar för något som inte vill finnas.. Nederlag.. Jag har slutat att kämpa på det sättet och vad hände, jo alla runt om mig försvann utan att säga varför.. Man har aldrig en bra anledning att bara skita i folk utan det är något man väljer att göra! Jag menar inte att älta gammal skit men man bara undrar varför allt blev som det blev.. Kanske är det ödet eller så är det människan själv, vad vet jag..

Något jag vet är att man vet aldrig vad som väntar runt hörnet och inte heller vad som händer imorgon.. Och det är väl det som kallas livet trots allt!